Det där med att springa

Förra sommaren började jag springa och det gick jättebra fram till november ungefär, sen tror jag mörkret mer än kylan tog ut sin rätt och jag sprang knappt alls på en månad.

Sedan under julledigheten sprang jag igen, varannan dag åtminstone. Det gick fram till och med februari. I mars blev det bara spridda skurar och i april har jag inte sprungit alls.

Nu börjar det bli ljusare ute och lite varmare så nu tänker jag dra igång igen. Tyvärr missar jag halvmaran som är nästa helg i Västerås.

Eftersom detta var min första vinter efter jag började springa så tar jag det som en lärdom (som många andra redan lärt sig förstås) att det är mycket tuffare att hålla igång på vintern. Det tar jag med mig in i den nya säsongen.

Det blir väl till att i princip börja om. Men det gör inget bara jag kommer igång igen.

En annan sak jag lärt mig är att jag har varit för fokuserad på att det ska hela tiden gå snabbare och jag ska bli så mycket bättre för snabbt. Det istället för att bara njuta av att vara ute och röra på mig. Inget fel att hålla reda på hur mycket jag springer med löparklocka men jag ska inte hänga upp mig på tid för mycket, det är ändå inte därför jag springer.

Idag var det tufft

Dagens runda var jobbig. Inte bara så där lite svettigt jobbig utan springa i väggen jobbigt. Efter bara 3km så var jag helt slut. Visst ska man kämpa emot när det går jobbigt annars kommer man ingenstans men det här var för mycket. Så jag gick istället de kvarvarande 3km av dagens runda. Men usch hur det går upp och ner.

6km och visdomstand

I morse sprang jag 6km i lugn fart och det kändes jättebra, som att det fanns mer att ge. Jag kunde börja jobbet lite senare än vanlig så gav mig ut på rundan vid åtta. Nu gick det ju långsamt men jag är positiv om utsikterna för halvmaran i april. Varje vecka fram tills dess ökar jag längden lite på passen.

I övrigt var dagens stora händelse att jag drog ut en visdomstand. Jag ska under våren totalt dra ut fyra visdomständer och det började idag. Jag kan erkänna att jag var lite orolig men det gick jättebra, än så länge ska jag säga. Nu har jag tagit ganska stark medicin och hoppas jag sover gott och att när jag vaknar har jag inga problem med värk och så.

Unna sig vara nöjd ibland

Jag började springa förra sommaren. Hösten var lite motig och det blev inte mycket springande nov-dec. Men sedan juluppehållet är jag igång igen och springer tre gånger i veckan. Idag blev det 5km och på söndag ska jag försöka mig på några km utöver det.

Ibland är jag otålig och tänker att jag borde springa snabbare och längre än jag gör. Det skulle jag visserligen också kunna göra om jag sprang oftare, tog ut mig mer varje pass osv.

Men jag springer inte för att bli någon superlöpare, jag springer främst för att må bra. För det behöver jag inte springa mycket snabbare eller längre.

Då tänker jag att man måste unna sig själv att vara nöjd med det man presterar ibland.

Jag började alltså springa förra sommaren och nu springer jag ganska ledigt 5km. Ja, det går långsamt (relativt, förstås) men ändå. Lagom fart för mig är förstås inte lagom fart för den som tränat mycket längre än jag.

Mitt främsta mål nu är att springa hela halvmaran i Västerås i april. Då menar jag jogga hela vägen utan att gå. Planen är att sakta öka längden på löppassen tills dess utan att fokusera på hastigheten.

Efter det får vi se.

Icebug baby

Över jul och nyår bodde vi ute i syrrans stuga. I somras började jag springa där på grusvägarna och det var trevligt. Nu var det mest is, ungefär som en spolad hockeyplan.

Jag tog mig fram försiktigt, mest på kanterna, och trillade bara en gång.

Men efter första rundan så beställde jag ett par Icebug-skor. Det är en äldre modell men jag tänkte att till halva priset av de senaste modellerna så var det värt det.

Jag har sprungit en runda med dem och de var lite stelare än vad jag är van vid. Det märkte jag i mina ben som arbetade mer och var bra mycket mer ömma dagen efter.

Men det var så skönt att springa utan att behöva bry mig om var jag satte ner fötterna, precis som det är på vanligt underlag.

Julklappar till mig själv

Nog fick jag några julklappar men jag passade på i mellandagsrean att köpa mig några saker: ett par löparskor med dubbar, en pannlampa samt en reflexväst. Egentligen skulle jag ha köpt allt det där för några månader sedan så jag kunde springa när det blev kallt och mörkt men det blev inte av. Hur som helst, nu har jag införskaffat än lite mer löparutrustning så det är bara att sätta fart.

Apropå det så var jag ute igen idag och sprang. Det blev 4km i maklig takt för det är mycket is på grusvägarna här just nu (de där nya skorna hade varit bra att ha!).

Summerar 2016

Då var 2016 nästan slut. Vad hände då 2016 för min del? Mycket förstås men här är några av de viktigare händelserna:

Jag började jobba som politisk sekreterare. Det är väl lite för tidigt för att lämna någon slutgiltig dom men jag trivs jättebra, både med själva jobbet såväl som med partiet, vår politik och mina partikamrater. Arbetsuppgifterna är spännande och jag styr mycket själv över min tid, vilket jag uppskattar. Jobbet är fram till valet 2018 men jag hoppas redan nu att jag kan fortsätta på denna position eller liknande. Valet, ja, det kommer snart, det blir också en stor utmaning som jag ser fram emot.

Jag började springa. I juli började jag springa med hjälp av ett nybörjarprogram och har fortsatt. Även om jag inte springar fort så springer jag ganska ledigt både 5 och 10km. Tyvärr blev det inte så mycket löpning under hösten av olika anledningar men nu är jag igång igen. Jag ska pringa halvmaran i Västerås i april och har satt som mål att springa 1000km under 2017. Så jag fortsätter att springa varannan dag, oftast tidigt på morgonen, det verkar ha fungerat bäst hittills för mig.

Jag fortsatte läsa konstvetenskap. Om allt gått väl med de sista uppgifterna har jag klarat av 45 poäng under året. Kan jag fortsätta med 15 poäng per termin blir jag glad. Då finns det hopp om att ta kandidatexamen inom konstvetenskap inom kanske två år. Sen får vi väl se vad det blir av det men jag skulle nog gärna fortsätta till em master i alla fall. Även om fotografi är mitt stora intresse så ser jag till att få med det så ofta jag kan och när det blir dags för uppsatser kommer fotografi vara med på något sätt, jag har redan några idéer.

Något som det blev mindre av under 2016 var fotograferande. Eller, det blev nog ungefär lika mycket eller mer om man räknar antalet bilder, men de flesta av de tog jag i jobbet. Det är inte så dumt, förstås, men de mer konstnärliga bilder som jag verkligen gillar blev det inte många av.

Det där med att vara ute och springa

Det har varit lite si och så med löpningen på sistone. Efter besöket i USA i september gick allt bra, ett nytt PB på 5km till och med. Men efter det har det varit lite väl lugnt och ganska få löppass. Så den form jag hade byggt upp har nog i alla fall naggats rejält i kanten.

Men i morse var jag ute och sprang igen och det kändes skönt. Det blev bara cirka 3,5km i makligt tempo men jag sprang och det var hela poängen. Nu ska jag bara fortsätta så och bygga på det så jag kan klara halvmaran i april.