6km och visdomstand

I morse sprang jag 6km i lugn fart och det kändes jättebra, som att det fanns mer att ge. Jag kunde börja jobbet lite senare än vanlig så gav mig ut på rundan vid åtta. Nu gick det ju långsamt men jag är positiv om utsikterna för halvmaran i april. Varje vecka fram tills dess ökar jag längden lite på passen.

I övrigt var dagens stora händelse att jag drog ut en visdomstand. Jag ska under våren totalt dra ut fyra visdomständer och det började idag. Jag kan erkänna att jag var lite orolig men det gick jättebra, än så länge ska jag säga. Nu har jag tagit ganska stark medicin och hoppas jag sover gott och att när jag vaknar har jag inga problem med värk och så.

Måste Lucia vara en blond kvinna?

Mitt korta svar: nej. Det har varit lite stormigt nyligen om Lucia. Om Lucia kan vara en ung pojke med mörk hy, en man med skägg osv. Traditionellt är Lucia en ung kvinna med blont hår. Men måste det vara så?

Nej, jag tycker inte det. Jag tycker att traditionen Lucia har mer att göra med varför vi firar Lucia än vem som är i den vita dressen. För mig är Lucia en ljuspunkt, en uppmuntran, mitt i ett annars mörkt december. Det är absolut en fin tradition som vi ska slå vakt om och fortsätta fira men jag tycker inte att placera någon annan än en blond kvinna i den ledande roller tar något från den traditionen.

Kan jultomten hemma hos dig vara en kvinna? Pepparkaksgubben?

Snart dags för bröllop

I tisdags flög vi till USA. Det tog runt 24 timmar dörr till dörr. Två timmar till London, nio timmar London till Charlotte, North Carolina och ytterligare sex timmar att köra till North Myrtle Beach, South Carolina.

Onsdag och torsdag var mest åka runt på olika ärenden för att bli klara för bröllopet i morgon. Crystals kusin Shawn ska gifta sig. Det gäller att få till kläder, skor, presenter och allt annat.

Den stora resväskan gick inte att öppna när vi hade kommit fram. Kanske vi hade glömt koden men jag tror mer på att den var trasig. Så vi öppnade den med våld så nu är den säkert förstörd. Men jag fick i alla fall tag i mina träningsskor och kläder.

Att springa här är trevligt. I onsdags sprang jag 7 km och i morse blev det 10 km. Första gången i mitt liv jag sprungit 10 km. Det tog sin tid men jag sprang i alla fall. Vädret tidigt på morgonen är trevligt. Cirka 20 grader och lite bris i morse.

Så nu är det några timmar till vi åker till rehearsal dinner. Alla i bröllopet har repeterat bröllopet och gäster bjuds in till en middag efteråt. I morgon är själva bröllopet.

 

LCHF

Sedan juldagen 2014 kör jag och Crystal lchf. Visst fuskar vi ibland men överlag så håller i alla fall jag mig till ganska strikt lchf. När vi handlar mat så tittar vi på innehållsförteckningen och försöker håll oss till sånt som är max 5% kolhydrater. En del räknar totala kolhydrater per dag men det har vi inte brytt oss om. Det har för mig betytt:

  • Jag har gått ner i vikt (vet inte exakt hur mycket men en hel del)
  • Jag har mindre intresse för mat (vilket är jätteskönt)
  • Jag äter mindre volym mat
  • Jag blir aldrig så där fruktansvärt vrålhungrig som jag ofta blev tidigare
  • Jag har mer energi, blir inte så trött som tidigare
  • Mitt humör är bättre

Jag bestämde mig också tidigt att jag inte skulle dricka sockerfri läsk eller äta sånt med sötningsmedel. Enda undantaget är sockerfritt tuggummi. I våras slutade jag också med kaffe och dricker bara grönt te.

Gud står för kärlek, inte hat och trångsynthet

Det här är ett svar på en insändare som jag skickade till VLT men som de tydligen valde att inte publicera. Efter Reponens insändare publicerades har hon fått flertalet svar och senast idag svarar hon med ännu fler bibelcitat.

För mig är det självklart att Gud älskar alla människor lika mycket oavsett sexuell identitet. Maria Reponen (VLT 2/7 2016) anser tydligen att homosexualitet strider mot Guds ord. Själv anser jag mig kristen och jag vägrar att tro att Gud ser ner på eller rent av förkastar vissa människor bara för vem de älskar. Skulle Guds son, Jesus, ha vägrat att hjälpa en homosexuell människa på samma sätt som han hjälpte den spetälska? Knappast.

Maria, du verkar tro att allt som står i Bibeln är sant. Du tar t.o.m. upp ett bibelcitat för att påvisa din åsikt om homosexuella. Jag antar din utmaning och med hjälp av Richard Söderbergs insändare till Hallandsposten från runt 16 år sedan så ska vi se vad för andra “sanningar” vi kan hitta i Bibeln.

Om jag hade en dotter och skulle vilja utöka hushållskassan genom att sälja henne som slav, vart vänder jag mig om det (2:a Mosebok 21:7)? Och kan jag köpa slavar bara från grannländerna eller tycker du inom EU är acceptabelt (3:e Mosebok 25:44)? Ibland händer det att jag arbetar på en söndag. Tänker du då att jag måste dräpas enligt 2:a Mosebok 35:2? Förra året klagade mina grannar på att det luktade illa när jag grillade en oxe, men det är ju en doft som herren säger är behaglig (3:e Mosebok 1:9). Kanske jag ska hålla mig till flintastek hädanefter. Äter du skaldjur? Jag är ingen stor fan men njuter av räkor ibland, den storsyndare jag är (3:e Mosebok 11:10). Och vad gör vi med fotbollsspelarna i EM som rör vid resterna av en död gris (3:e Mosebok 11:7-8)? Är de dömda som syndare i all evighet? Sen var det ju det där med flintasteken förstås.

Sensmoralen är väl att vi kan fortsätta så här, att kasta bibelcitat på varandra, utan att komma någonstans. Jag tror att de flesta håller med om att delar av de gamla texterna i Bibeln idag får tas med en nypa salt. Så lägg istället energi på att ta hand om dina medmänniskor, alla dina medmänniskor. Det tror jag är Guds vilja, inte detta spridande av trångsynthet.

Magnus Nystedt

Äntligen var den terminen över

Då fick jag till slut besked om att sista uppgiften var godkänd, alltså på de kurser jag läst den här terminen. Jag sökte en rad kurser förra hösten och kom in på en hel del faktiskt. När jag hade accepterat så visade det sig att det innebar heltidsstudier (30 poäng). Men då tyckte jag att alla kurser verkade så intressanta att jag inte ville välja bort någon.

Så det har varit tufft men nu är det klart. Och jag kan säga att jag vill inte studera heltid igen, men det blir nog 50% studiefart i alla fall. Jag har sökt nya kurser till hösten.

De kurser jag nu har klarat av denna terminen är Dokumentärfotografi som bevarandepraktik (15p varav hälften denna terminen, Umeå), Konstvetenskap A2 (15p, Umeå) och Fotografins filosofi I (7,5p, Karlstad).

Filmtips – Safelight

Safelight är en film om två ungdomar som på olika sätt står utanför det normala samhället. Evan gillar att fotografera men haltar svårt och blir mobbad för sin funktionsnedsättning. Juno är prostituerad och utnyttjas av män både fysiskt och psykiskt. Tillsammans åker de med bil på en resa för att fotografera alla fyrar längs Kaliforniens kust. Charmig film om på ytan udda människor. Att den också handlar om fotografi är ett plus.

Öppenhet innebär att du accepterar möjligheten att du har fel

Jag har varit inblandad i en hel del heta diskussioner på framförallt Facebook och Twitter nyligen. Jag har försökt att med sakliga och faktabaserade argument upplysa andra om vad som gäller i ett visst fall. Ibland har det gått bra, ofta har det nog inte riktigt lyckats som jag vill.

I den här videon med sociologen Zygmunt Bauman säger han något som träffade mig på ett väldigt direkt sätt:

“Openness means also that you accept the possibility that you might be proved wrong, possibility of defeat. That takes a lot of character, it is not an easy condition. I think it’s tremendously important and that’s why real dialogue, in my view, is so difficult to engage in.”

Här kan du se hela Baumans föreläsning.

Min första månad som polsek

Den första april var min första dag som politisk sekreterare för Centerpartiet i Västerås kommun. En månad senare tänkte jag sammanfatta kort min erfarenhet så här långt.

Som ni säkert läst tidigare så började jag med 50% på nya jobbet och har kvar de andra halvan i gamla jobbet. Det gäller fram till sommaren. Så visst är en av de stora utmaningarna att balansera de två jobben. Polsekjobbet tar helt klart redan mer än 50% av tiden, men som tur är är tiden lite lättare att hantera i det andra. Jag ser dock fram emot att ta mig an rollen som polsek på heltid.

Det blir många och ibland långa möten. Måndagar går nästan helt åt till ett antal möten med viss variation mellan veckorna. Jag sitter dock med på en del möten nu i början för att lära mig som jag kanske inte behöver vara med på senare.

Stadshuset är stort. Inte bara fysiskt men också organisatoriskt, och det finns ingen enkel guide för var du hittar vad. Du får helt enkelt fråga dig fram till den eller det du söker efter. Överlag är alla väldigt hjälpsamma men ofta blir det frustrerande när man skulle kunna förvänta sig att saker och ting var mer tillgängliga än de är. Det känns som att onödig tid måste läggas på att reda ut saker som borde vara enkla och självklara.

Politik är roligt. Det har jag väl alltid tyckt men först nu har jag lite erfarenhet att lägga bakom. Det är lite för tidigt att säga än men det känns redan som att få följa ett ärende från att det först är en idé till att det blir genomklubbat beslut är fascinerande. Visst kan det ibland vara frustrerande också men det får man stå ut med tror jag. Och att fundera på strategier, argumentation, motargument, vad andra kommer göra o.s.v. är kul.

Det är ett självständigt jobb. Naturligtvis beror det på var man är anställd men för mig är det självständigt. Jag arbetar med de andra politiska sekreterarna i majoriteten i Västerås, men överlag gäller frihet under ansvar och det tycker jag är jätteskönt.

Ingen tidrapportering! I mitt jobb på Care of Haus rapporterar jag allt jag gör, i alla fall allt som kan debiteras kund. Vi gör det som minst i block om 15 minuter. Vissa dagar i det jobbet har jag en lång lista på tid som har rapporterats (för mig blir det många kvartar). I jobbet i Stadshuset rapporterar jag ingen tid alls, vilket är skönt. Nackdelen är dock att då vet man heller inte hur lång tid något tar och att det finns en uppenbar risk att jobbet helt enkelt sväljer en med hull och hår.

Det var några reflektioner just nu, mer kommer nog senare.

 

Uppehåll som kursledare på Medborgarskolan

Jag har varit ledare för fotokurser på Medborgarskolan i Västerås i tre eller fyra år nu. Det har varit väldigt lärorikt och roligt. Dessutom har det blivit en liten (med betoning på liten!) slant som mest gått åt till diverse fotoprylar.

Men nu känner jag att jag måste ta ett uppehåll.

Den främsta anledningen är att jobbet som polsek kommer krocka alldeles för mycket med att leda kurser, som för min del har varit mest kvällskurser. Redan nu har vi behövt stuva om ganska ordentligt i de kurser jag har kvar och det är inte schysst mot deltagare eller Medborgarskolan.

Men jag känner också att jag är ganska färdig med att leda grundkurser vilket är den typ som säkert 9 av 10 kurser är. Och tyvärr upplever jag inte att Medborgarskolan är speciellt lyhörd för nya idéer. Det känns som att jag har pitchat dem många idéer om nya kurser men väldigt få blir av. Så vi kör vidare i samma gamla hjulspår liksom. Och visst skulle jag kunna lägga mer tid på att själv utveckla kurserna men det är tid som inte är betald (kursledare får inget betalt för att förbereda och utveckla kurser).

Summa summarum så kommer jag inte ta på mig fler kurser efter sommaren. Kanske jag återkommer till fotokurserna någon gång i framtiden dock, man ska aldrig säga aldrig.