Bibeltrogen kastar första stenen

Svenska kyrkan är inte en folkkyrka längre, hävdar Bibeltrogen i en insändare. Jag håller inte med.

I kyrkoordningen (2018) kan vi läsa: ”Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka med uppdrag att förmedla evangelium i ord och handling. Kyrkan har rum för alla, för den sökande och tvivlande likaväl som för den trosvisse, för den som har hunnit kortare likaväl som den som hunnit längre på trons väg.” Det hävdar jag är helt sant för Svenska kyrkan idag. Dessutom täcker Svenska kyrkan in hela landet, vilket också, för mig, är en aspekt av att vara folkkyrka. Men onekligen är detta något kyrkan måste arbeta vidare med, något som aldrig får avstanna.

Bibeltrogen skriver vidare: ”börja könskoda Jesus (Guds son) och kalla honom för ‘hen’ är förödande”. Det är nog att överdriva betydelsen av att benämna jesusbarnet i en annons i en tidning som ”hen”, men vi kan förstås tycka olika om det. Men redan i nästa stycke kallar Bibeltrogen ironiskt nog Svenska kyrkan för ”hon”. Jag använder själv också ”hon” när jag talar om kyrkan. Men jag hoppas Bibeltrogen inser glappet i sin argumentation.

Tydligen verkar Bibeltrogen tycka att Svenska kyrkan är feministiskt. Skulle det i så fall vara något fel med det? Inte vad jag kan se. Det utbildas idag fler kvinnliga präster, påpekar hen, en obalans som ”kommer sannolikt att missgynna Svenska kyrkan då kristendomen berör både kvinnor och män”. Visst, kristendomen berör alla människor, helt rätt. Men var det då inte lika allvarligt när det för inte så länge sedan utbildades framförallt manliga präster? När det till och med inte utbildades några kvinnliga präster alls? När kvinnor helt stängdes ute från att inneha det ädla ämbetet? Det var i min mening ett större problem än en viss obalans mellan könen i prästutbildningen idag till kvinnornas fördel. Bibeltrogen verkar vilja ha någon sorts kvotsystem, något jag inte alls tror på. De som har kallelsen att bli präster ska söka sig till den karriären, oavsett kön.

En sak kan dock jag och Bibeltrogen vara överens om, att kyrkan ska vara en plats där man finner ro och sinnesfrid. Och det tycker jag den är idag. Vem som helst kan nästan när som helst besöka en av alla de vackra kyrkor vi har runt om i Västerås pastorat och sitta ned en stund i frid och ro. Om kyrkan är en ”tummelplats för konspiratörer och ordvitsare” så kan Bibeltrogen börja att se till sig själv och sin insändare för att hitta spår av det.

Texten är inskickad till VLT men de verkar dröja med att publicera den.