Vägsamfällighetsmöte

Idag var jag på mitt allra första samfällighetsmöte. Det var med Örsingsbo vägsamfällighet.

Landsbygden har sannerligen särskilda problem och utmaningar. Örsingsbovägen sträcker sig ungefär fem kilometer förbi stugområden, hus, lantbruk och annat. Det är en grusväg som ägs och drivs av samfälligheten som består av alla fastighetsägare längs vägen.

Dagens möte var årsmötet så en hel del formalia att gå igenom. De stora frågorna var nytt grus som ska läggas på vägen senare i år och fiber som man antar ska dras längs vägen.

Om man bor i en stad, åtminstone en större stad är det detta frågor man inte tänker på. Kanske märker man potthål.

Den här grusvägen dock, är den huvudsakliga vägen som några hundra personer använder för att komma till jobbet, till affären, till att träffa släktingar och vänner och mycket annat.

Att den är i gott skick är betydligt viktigare för människorna som bor längs vägen än ett potthål är för stadsbon. För ute på landsbygden, längs den här vägen, har man inga alternativa vägar att välja mellan.