Tänk vilken kraft som finns i ett ord

I en annons i Västerås tidning kallar Svenska kyrkan i Västerås jesusbarnet för hen. Du kan inte ana vad som hände sen.

Jo, det kan du förstås, oavsett vad du tycker om benämningen. Som ett brev på posten (vilket inte är en så slagkraftig liknelse längre) kom hätska kommentarer om Svenska kyrkans förfall på sociala medier.

Jag tänker så här.

Ordet hen är jag ingen stor anhängare av. Jag förstår varför vissa tycker det är bra men för mig sitter det ännu inte helt rätt när jag skriver eller säger det vilket jag gör ibland.

Och för mig är såväl Gud och Jesus män, som de benämns i Bibeln, trosbekännelsen osv.

Men från det till att bli rent hatisk för att i en annons benämna jesusbarnet hen förstår jag inte.

Att benämna någon hen betyder ju inte att den man benämner är en hon (eller han), bara att man i den situationen i alla fall inte vill könskoda personen, ett uttryck som vår domprost Susann Senter använt.

Svenska kyrkan ska i delar omformas med tiden, tycker jag. Ibland betyder det att sticka ut lite, att prova nytt och utmana gränserna. Det gör man i det här fallet.

Sen är det viktiga diskussionen som förs om det nya och hur vi hanterar det inom kyrkan, inte vad som skriks på sociala medier, ofta av icke-medlemmar.

Hade Jesus blivit upprörd av att bli kallad hen? Nej, det tror jag inte. Snarare hade han (!) varit en intresserad deltagare i debatten om könskodning och varit mån om att alla människor ska känna sig bekväma med hur de benämns i olika sammanhang.

Precis som jag upplever att Svenska kyrkan är i det här fallet.

Uppdatering: Biskop Mikael Mogren har nu uttalat sig om detta.