Kyrkans skyldighet att förklara

Sofia Lilly Jönsson skriver i SvD om något jag funderat på ett tag nu, att det är inte lätt att hänga med i vad som händer i de flesta gudstjänster om man inte går i kyrkan regelbundet. Och vems ansvar är det att alla gudstjänstbesökare känner sig välkomna? Kyrkans förstås.

Sofia berättar:

Nyligen var jag med på en högtidligare gudstjänst. Efter ett antal moment vände sig mannen bredvid mig åt sidan och viskade urskuldande: ”Det är svårt ibland att veta när man ska stå upp och sitta ner.”

Men de flesta har inte gått grundkursen. De har inte jobbat i församling. De har inte pluggat liturgi och kyrkohistoria. De vet inte varför man står upp under lovsången och evangelieläsningen och det sitter inte i kroppen som på en som går varje vecka.

Dessa människor ska inte behöva känna sig dumma i mötet med kyrkan. Det är kyrkan som ska förklara riktigt.

En liten sak som kan irritera mig under gudstjänster är om man inte följer det program man bestämt och delat ut. När det står psalm så läser prästen istället upp något, när det står Vår fader så börjar man sjunga.

Det kan te sig som en liten detalj men för mig kan det bli riktigt störande och då går jag ändå i kyrkan regelbundet.

Hur är det då inte för den som är helt ny i kyrkan eller för den som går sällan?

Mer förvirrande och irriterande än för mig skulle jag gissa.

Hur kommer man då till rätta med det? Det har jag inte svaret på tyvärr men jag kommer fortsätta fundera på det.