Debatt: Vi ska inte ta kyrkan ur Svenska kyrkan

Jag blir förfärad när jag läser Pierre Kjellins text i Kyrkans Tidning (16/8). Han avslutar med: “Den enda vägen framåt för en Svenska kyrkan som är ’öppen för alla’ tror jag därför är mer av socialt arbete och mindre av religiösa och ideologiska ställningstaganden”.

Läste jag rätt?, var min första reaktion. Mindre religiösa och ideologiska ställningstaganden? Den enda slutsatsen jag kan dra av det är att Svenska kyrkan i så fall lika gärna kunde sluta vara kyrka och istället bli något i stil med ”Sveriges ideella förening för allmänt socialt arbete”.

Men låt mig säga att det är bra att vad Svenska kyrkan ska vara diskuteras. För det säger jag tack till Pierre Kjellin. Hans önskan om att Svenska kyrkan ska vara en ”betydande aktör i välfärdssektorn”, det tycker jag är något vi ska spinna vidare på. Jag delar dessutom hans oro över medlemstappet. Det är ett allvarligt problem som kyrkan måste fortsätta analysera för att försöka förstå. Men hans slutsats tycker jag är förkastlig.

Pierre Kjellin skriver att de flesta medlemmar inte är kristna. Det är säkert så och kyrkans egen statistik visar det. Enligt Svenska kyrkan valde 40 procent av de 90 000 medlemmar som gick ur kyrkan 2016 at lämna för att de inte tror på Gud. Det är visserligen en stor utmaning men för mig kan lösningen inte vara att ta bort ”kyrkan” i Svenska kyrkan.

Det är klart vi ska lyssna på alla medlemmar, troende eller inte. Och det är klart vi ska ta oss an de stora utmaningar som står inför oss så som medlemstapp, sekularisering i samhället mm. Alltså, vi måste ha en omfattande diskussion om kyrkans självbild och omvärdera vissa saker vi kanske tidigare har tagit för givet.

Men det får aldrig gå ut över att ära Gud och utföra vårt kristna uppdrag. Jag tror inte vi får hålla kvar vid medlemstappet så fanatiskt att vi drar ned på det kristna inom kyrkan, det är en farlig väg att gå. Snarare tror jag att vi ska fokusera på vad det innebär att vara en kristen kyrka och låta det vägleda kyrkans verksamhet.

Repliken är publicerad i Kyrkans tidning Nr 34 2017.