Det där med att springa

Förra sommaren började jag springa och det gick jättebra fram till november ungefär, sen tror jag mörkret mer än kylan tog ut sin rätt och jag sprang knappt alls på en månad.

Sedan under julledigheten sprang jag igen, varannan dag åtminstone. Det gick fram till och med februari. I mars blev det bara spridda skurar och i april har jag inte sprungit alls.

Nu börjar det bli ljusare ute och lite varmare så nu tänker jag dra igång igen. Tyvärr missar jag halvmaran som är nästa helg i Västerås.

Eftersom detta var min första vinter efter jag började springa så tar jag det som en lärdom (som många andra redan lärt sig förstås) att det är mycket tuffare att hålla igång på vintern. Det tar jag med mig in i den nya säsongen.

Det blir väl till att i princip börja om. Men det gör inget bara jag kommer igång igen.

En annan sak jag lärt mig är att jag har varit för fokuserad på att det ska hela tiden gå snabbare och jag ska bli så mycket bättre för snabbt. Det istället för att bara njuta av att vara ute och röra på mig. Inget fel att hålla reda på hur mycket jag springer med löparklocka men jag ska inte hänga upp mig på tid för mycket, det är ändå inte därför jag springer.