Framåt i förändring med bas i det som var

Den f.d. västeråsprästen Agneta Lejdhamre skrev i Kyrkans Tidning: ”Dogmatiska påståenden hör inte hemma i gudstjänsten”. VLT gjorde ett referat till hennes artikel.

Hon skriver bl.a.:

”Vi tror på Gud Fader allsmäktig…” Har inte allsmäktiga fäder ställt till så mycket elände i världen att vi borde slippa en sådan i gudstjänsten?

Säg den gudstjänstdeltagare som inte har problem med att skilja mellan ”allsmäktig” och ”allfixare”. Att behålla begreppet ”allsmäktig” måste väl ändå sägas vara att servera teodicéproblemet som i en liten ask!

Den apostoliske guden är alltså ”allsmäktig”, men dessutom Fader, med versal för säkerhets skull. Och vid tiden för bekännelsernas tillkomst då ansågs fadern ensam ha tillgång till skaparkraften, den nödvändiga livsenergin; livgivande och faderskap uppfattades som synonymer. Faderns spermier ansågs innehålla allt som behövdes för ett nytt mänskoliv med kvinnan som en tillfällig behållare under de första nio månaderna i det nya livets utveckling.

Jag vet inte om jag håller med Agneta i allt hon skriver. Men jag tycker hon tar upp en bra poäng, att vi ska ifrågasätta för att kunna ta oss framåt.