En dag med Anders W Jonsson

Idag hade jag förmånen att få följa med vår vice partiordförande Anders W Jonsson när han besökte Residens Mälaren i Västerås och Bergslagssjukhuset i Fagersta tillsammans med bland annat Lars Kallsäby.

Jag har träffat Anders några gånger tidigare och han är väldigt klok och har en djup insikt i inte bara Centerpartiets politik utan det generella politiska läget.

Här finns några bilder från dagen.

Dagen började dock lite mindre bra. Jag har dragit på mig problem efter den senaste visdomstanden drogs ut förra veckan. Så jag var tillbaka hos tandläkaren i morse och de spolade rent i hålet efter tanden vilket gjorde ruskigt ont. Sen har jag haft värk hela dagen och nu ska jag försöka sova  med värk, lycka till till mig

Stadsdelarna i Västerås

Västerås har sina problemområden, precis som större städer som Stockholm, Göteborg och Malmö. Precis som de flesta andra städer.

Jag växte upp i stadsdelen Hammarby och bor faktiskt där än. Då var gränsen tydlig mellan “bra” och “dåliga” kvarter inom Hammarby klar och jag bodde på den bättre sidan. Hammarby har väl inte bäst rykte i Västerås men några områden har större problem med bilbränder och annan kriminalitet än Hammarby, i fall om man läser tidningarna.

För en tid sedan bestämde sig Lars Kallsäby för att bilda sig en egen uppfattning om hur läger är runt om i Västerås. Vi har varit på Råby och Bäckby, Skallberget och Pettersberg och träffat lärare, elever, företagare och många andra. Några idéer om såväl bakgrunden till oron som vad som kan göras åt det har börjat formas och Lars kommer prata om det snart.

 

Bra med nya miljöer och intryck

I måndags var jag med Lars Kallsäby till Mellanskogs kontor på Brunnby här i Västerås. Där träffade vi Mellanskogs ordförande Karin Perers som också är aktiv i kyrkovalet för Centerpartiet och några anställda och styrelsemedlemmar i Mellanskog. Nog för att jag varit mycket i skog och mark i mitt liv men det här med att äga skog och bruka den är helt nytt för mig. Så det blev en rad nya insikter, tankar och intryck vilket är bra.

Du måste se “Ett rop från Syrien”

Den finns på SVT Play, en dokumentär om kriget i Syrien. Se den! Så enkelt är det, du måste se den. Den innehåller många starka, fruktansvärda bilder som är svåra att se men inget är förstås ens i närheten av vad så många människor upplevt. Och inte nog med helvetet de levt genom i Syrien, de som lyckas fly möter ett annat helvete när de når Europa.

En modern trosbekännelse

Trosbekännelsen är en av de mest lästa texterna i Svenska kyrkan. Det är en text som förstås är central i kyrkan.

När jag läste Agneta Ledhamres artikel nyligen så väckte det tankar inom mig om det skulle gå att uppdatera trosbekännelsen på något sätt. Av en slump stötte jag på en artikel i Kyrkans Tidning om teologistudenten Anton Bränström. I artikeln kan vi läsa:

“Tron för mig är det som Psalm 766 uttrycker: ‘Jag tror på en Gud som är helig och varm, som ger kampglöd och identitet….'”.

Det tyckte jag lät jättebra, träffade mig i hjärtat kan man säg. Det är psalm 766 i Svenska psalmboken som heter “Jag tror på en Gud som är helig och varm” eller “Trosbekännelsen” och lyder så här i helhet.

Jag tror på en Gud som är helig och varm,
som ger kampglöd och identitet.
En helande Gud som gör trasigt till helt,
som stärker till medvetenhet.

Jag tror på en Gud som gråter med mig,
när jag gråter så allting är gråt.
En tröstande Gud som kan trösta likt den
som väntar tills gråten gått åt.

Jag tror på en Gud som bor inom mig
och som bor i allt utanför.
En skrattande Gud som vill skratta med mig,
som lever med mig när jag dör.

Texten är skriven av Christina Lövestam och musiken av Jan Mattsson.

Här finns ett videoprogram där Christina intervjuas om psalmen. Där säger hon:

“Varje söndag så läste jag trosbekännelsen i kyrkan förstås. Men jag kände att orden är så gamla. De orden sattes ju på 300-talet och sen har de traderats genom generation efter generation till oss. Jag kände att jag ville formulera med mina ord vad tro betyder”.

Här kan du lyssna på en vackert sjungen version av psalmen.

Jag tror kanske inte att den för mig ersätter trosbekännelsen men den talar till mig- och om min tro- på ett direkt och träffande sätt så jag kommer bära den med mig.

Om inte Svenska Kyrkan finns, vem ska ta hand om våra kyrkor?

Jag kan villigt erkänna att jag på länge inte varit en regelbunden kyrkobesökare. I min ungdom var jag det, även när vi bodde utomlands, speciellt i USA, var jag det. Men sedan vi flyttade tillbaka till Sverige har det bara blivit spridda skurar, som man säger.

Men nu tänker jag ändra på det och igår var vi på gudstjänst i Mikaelikyrkan.

Det är en av många vackra kyrkor i Västerås. Det är något speciellt med en kyrkan, ett lugn men samtidigt mäktighet och prakt.

Vi vet att deltagande i gudstjänster sjunker liksom medlemsskap i Svenska kyrkan. Våra fina kyrkor betalas till stor del av den avgift till kyrkan som vi medlemmar betalar.

Men om det inte finns nog med medlemmar i kyrkan så den kan betala för alla kyrkor och andra kulturvärden som den tar hand om, vem ska då göra det? Kommer de som inte är medlemmar i kyrkan nu acceptera att de är med och betalar via skattsedeln? Tveksamt.

Så även om du inte går till söndagsgudtjänsten så ofta eller om du inte anser dig troende, om du är medlem i kyrkan gå och rösta 17 september. Det är det minsta du kan göra för att ange vad du tycker ska hända med Svenska kyrkan.

Framåt i förändring med bas i det som var

Den f.d. västeråsprästen Agneta Lejdhamre skrev i Kyrkans Tidning: “Dogmatiska påståenden hör inte hemma i gudstjänsten“. VLT gjorde ett referat till hennes artikel.

Hon skriver bl.a.:

”Vi tror på Gud Fader allsmäktig…” Har inte allsmäktiga fäder ställt till så mycket elände i världen att vi borde slippa en sådan i gudstjänsten?

Säg den gudstjänstdeltagare som inte har problem med att skilja mellan ”allsmäktig” och ”allfixare”. Att behålla begreppet ”allsmäktig” måste väl ändå sägas vara att servera teodicéproblemet som i en liten ask!

Den apostoliske guden är alltså ”allsmäktig”, men dessutom Fader, med versal för säkerhets skull. Och vid tiden för bekännelsernas tillkomst då ansågs fadern ensam ha tillgång till skaparkraften, den nödvändiga livsenergin; livgivande och faderskap uppfattades som synonymer. Faderns spermier ansågs innehålla allt som behövdes för ett nytt mänskoliv med kvinnan som en tillfällig behållare under de första nio månaderna i det nya livets utveckling.

Jag vet inte om jag håller med Agneta i allt hon skriver. Men jag tycker hon tar upp en bra poäng, att vi ska ifrågasätta för att kunna ta oss framåt.

Man lär sig av misstag, eller?

Vi gör en hel del video som Centerpartiet i Västerås och det är kul och verkar få bra mottagande. Även om jag har gjort video tidigare så har jag lärt mig så mycket och lär mig nytt hela tiden. Även om det finns likheter mellan fotografi och video så är video så mycket mer komplicerat, det är så många fler saker man måste tänka på och som kan gå fel.

Idag blev det fel.

Jag filmade två videor med Lars och allt såg bra it i kameran, ljudnivån såg också ut som den oftast gör. Men när jag kollade på klippen i min Mac så försvann ljudet nästan helt i ett klipp efter 20-30 sekunder, sen var det bara korta snuttar. Det andra klippet var bara korta snuttar.

Tyvärr var alltså båda klippen oanvändbara.

Jag provade samma kamera och mikrofon hemma och allt fungerade bra. Så det var nog något jag gjorde fel. En sak jag kan tänka mig är att jag inte satte in mikrofonkontakten noggrant nog in i kameran.

Så, live and learn.

Lugn dag

Idag var en ganska lugn dag. Jag var till kyrkans stiftskontor i morse och kopierade valresultat från 2013, sånt som inte finns på webben. Sen gick resten av dagen åt till att sätta allt det samman i ett kalkylark. Det visar sig att jag hade missat några saker så måste tillbaka nästa vecka.

Men dagen var också seg p.g.a. sviterna efter att ha dragit ut en till visdomstand igår. Nu har vi börjat på underkäken och det visar sig vara tuffare än överkäken. Man får bedöva ett större område (halva ansiktet ungefär) och tandläkaren får jobba längre. Men ut kom tanden i alla fall.

Jag tar smärtlindrande med jämna mellanrum och det värker inte så farligt men jag mår risigt. Kanske är det något annat än tanden men hoppas det går över snart hur som helst.

 

Du måste se This is us

Om du inte har sett tv-serien This is us så måste du göra det på en gång! Det handlar om tre syskon och hur de lever sitt liv. Samtidigt handlar det om syskonens föräldrar. Så serien hoppar fram och tillbaka i tiden men det är lätt att hänga med på vad som är vad.

Det låter kanske tråkigt att den handlar om hur de lever sitt liv, men det är det inte. Skådespeleriet är utmärkt och serien försöker inte försköna något utan tar sig an svåra ämnen såväl som gladare delar av deras liv. En ovanlig serie för det är ingen action, ingen scifi, innehåller inga specialeffekter vad jag kan se.

Se den, helt enkelt.