Idag var det tufft

Dagens runda var jobbig. Inte bara så där lite svettigt jobbig utan springa i väggen jobbigt. Efter bara 3km så var jag helt slut. Visst ska man kämpa emot när det går jobbigt annars kommer man ingenstans men det här var för mycket. Så jag gick istället de kvarvarande 3km av dagens runda. Men usch hur det går upp och ner.

6km och visdomstand

I morse sprang jag 6km i lugn fart och det kändes jättebra, som att det fanns mer att ge. Jag kunde börja jobbet lite senare än vanlig så gav mig ut på rundan vid åtta. Nu gick det ju långsamt men jag är positiv om utsikterna för halvmaran i april. Varje vecka fram tills dess ökar jag längden lite på passen.

I övrigt var dagens stora händelse att jag drog ut en visdomstand. Jag ska under våren totalt dra ut fyra visdomständer och det började idag. Jag kan erkänna att jag var lite orolig men det gick jättebra, än så länge ska jag säga. Nu har jag tagit ganska stark medicin och hoppas jag sover gott och att när jag vaknar har jag inga problem med värk och så.

Unna sig vara nöjd ibland

Jag började springa förra sommaren. Hösten var lite motig och det blev inte mycket springande nov-dec. Men sedan juluppehållet är jag igång igen och springer tre gånger i veckan. Idag blev det 5km och på söndag ska jag försöka mig på några km utöver det.

Ibland är jag otålig och tänker att jag borde springa snabbare och längre än jag gör. Det skulle jag visserligen också kunna göra om jag sprang oftare, tog ut mig mer varje pass osv.

Men jag springer inte för att bli någon superlöpare, jag springer främst för att må bra. För det behöver jag inte springa mycket snabbare eller längre.

Då tänker jag att man måste unna sig själv att vara nöjd med det man presterar ibland.

Jag började alltså springa förra sommaren och nu springer jag ganska ledigt 5km. Ja, det går långsamt (relativt, förstås) men ändå. Lagom fart för mig är förstås inte lagom fart för den som tränat mycket längre än jag.

Mitt främsta mål nu är att springa hela halvmaran i Västerås i april. Då menar jag jogga hela vägen utan att gå. Planen är att sakta öka längden på löppassen tills dess utan att fokusera på hastigheten.

Efter det får vi se.

Gubben i stugan

Om du inte har sett den, titta på “Gubben i stugan” (den finns också på Öppet Arkiv). Den handlar om ett år i livet för Ragnar som bor ensam i en stuga ute i Dalarnas djupa skogar. Den är charmig och intressant både för att den skildrar ett liv som knappast finns längre och för hur den är filmad. Filmen är från 1996 och tyvärr dog Ragnar 2013. Vi borde nog alla leva lite mer som Ragnar och ha en Ragnar i våra liv.

Icebug baby

Över jul och nyår bodde vi ute i syrrans stuga. I somras började jag springa där på grusvägarna och det var trevligt. Nu var det mest is, ungefär som en spolad hockeyplan.

Jag tog mig fram försiktigt, mest på kanterna, och trillade bara en gång.

Men efter första rundan så beställde jag ett par Icebug-skor. Det är en äldre modell men jag tänkte att till halva priset av de senaste modellerna så var det värt det.

Jag har sprungit en runda med dem och de var lite stelare än vad jag är van vid. Det märkte jag i mina ben som arbetade mer och var bra mycket mer ömma dagen efter.

Men det var så skönt att springa utan att behöva bry mig om var jag satte ner fötterna, precis som det är på vanligt underlag.